"Adjunkten — huru: tror du att han fattat en hemlig böjelse för dig?"
"Jag sade icke böjelse: jag sade passion — du begriper icke det ordet, du!"
"Nej, det är sant!" stammade patronen, och det var nu hans tur att rodna.
"Beskedlige Josef!" Frun smålog åt sitt eget skämt.
Derefter återtog hon:
"Jag är mycket villrådig om jag bör låta honom märka att jag genomskådat hans känslor. Men i samma stund nödgas jag förbjuda honom huset, hvilket vore att låta allmänheten få del af detta grannlaga förhållande."
"Om jag finge ge dig ett råd, min vän…"
"Hvarför icke, min käre Fabian — du är ju i alla fall min man och har som sådan rätt att yttra din tanke."
"Då är mitt råd: låt allt gå som det går!"
"Men fruktar du då ingenting, bäfvar du ej för möjligheten af en olycka?"