"Utan tvifvel! Hon behöfver mig, och jag längtar efter henne."
"Således älskar du alltjemt den der unga flickan?"
"Jag vet icke om jag älskade henne, när jag gick, men det vet jag att hennes bild ständigt gjort mig sällskap på resan och att jag genast skall återse henne…"
"… för att säga henne den der galenskapen?"
"Ah nej, det vore ovärdigt, då jag ej kan säga henne något mer."
"Nå, himlen vare lof, du inser då att det är omöjligt!"
"Hvilket?"
"Att gifta dig med henne."
"Omöjligt anser jag det visst icke, men som det är osäkert huruvida jag, när jag en gång blir i tillfälle att gifta mig, önskar göra Nanny till min hustru, så blir bäst för bådas vår skull att stanna vid vänskapen."
"Hör på, Gottlieb lille: stundom talar du så klokt, att det kanske lönar mödan att göra dig ett förslag!"