Dyka tunga ned uti ljudfull dimma,
Vagga sig klara, och lent över slätten simma.
Klockorna stanna. Tumlande ljuden domna,
Tonande sakta hän de sista somna, –
Bräker ett får där ur stall, och säkra, raska,
Hastande steg i vägens lera plaska.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Tystnad vida. Nu tändas högtidsljusen,
Helig afton. Det glimmar ur alla husen.
Och de glimmande ljusen vägleda familjen tillbaka till prästtjället, där nu bordet står dukat till den stora julmåltiden. De höga trästakarna från farfars tid, som endast var årshelg kommo i bruk, voro sirade med fint utklippta pappersmanschetter; på den krusade servietten tronade en gammal förnäm kristallskål fylld med klenäter och smörbakelser, och julölet skummade i kannan.