STOCKHOLM 1921
ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FÖRLAGS A.-B:S BOKTRYCKERI


FÖRETAL

Svenska folket kan enligt mitt förmenande indelas i två klasser — ja, inte de där två evigt omkäbblade — jag menar: i trevliga och otrevliga individer. Till de förra höra jägare och fiskare, ty sådana äro enligt en regel som så gott som utesluter undantag, humorister — och att humorister äro trevligt folk står axiomatiskt fast.

Så finns det ett skrå som tagit till sin mission att skildra nyssnämnda varieteter av homo sapiens — att ge oss till livs deras leverne till lands och sjöss, deras jägarliv under så väl den lovliga som ock under fridlysningstiden och deras fiske i egna vatten och även något i andras.

En följd av denna umgängelse med jägarnes och fiskarnes gemytliga släkte är, att skildraren slutligen själv blir humorist — om han nu icke var det från början.

Erik Sparre hör till dem som — om inte precis redan i vaggan, så dock i alla fall icke långt efter konfirmationen undfått gåvan att med humorns förstående blick kunna se på medvandrarnas pysslande med livets svårredda långrev eller försök att överlista lyckans icke lättlurade mickel. Denna blick har han uppövat under vidsträckta seglatser på de flesta av jordklotets hav, avbrutna av strandhugg här och var i hamnarna, egnade att kraftigt höja hans livserfarenhet. Indiskretioner äro odiösa, men nog finnas vissa likheter, såväl hos hjälten i Skeppar Kruses papegoja, som hos Häger, vilken lärde hedningarna på Madagaskar dansa Krågestapolkett — med den ärade författaren sådan undertecknad minns honom i hans yngre år. Flera avslöjanden skulle nog kunna göras, men dem överlåter jag åt Dig, läsare att försöka Dig på.

Du skall därvid finna, ej blott, att Erik Sparre är en synnerligen underhållande berättare, utan även, att han besitter en grundlig kännedom om de människor, vilkas öden och missöden han så drastigt förstår att skildra. Han kan dem och han ger oss med mästarhand såväl deras yttre som inre kvaliteter, och han målar även den natur de röra sig i med förnämlig åskådlighet utan att låta sig förledas till braskande överdrift i färggivningen.