Han hejdade sig. Han hade fått en svag men dock kännbar påminnelse av Sigrids fot.
Hennes nåd höjde ögonbrynen mycket förnämt.
»Var har ni träffats? Det har icke Sigrid berättat något om.»
Gustav Boström förstod, att Sigrids besök på Alby varit i allra högsta grad privat, och lyckades, utan att snärja in sig allt för mycket, få fram en antaglig förklaring om att han mött Sigrid härom dagen, då hon var ute och red, och att de växlat några ord. Det var ingen direkt osanning. Han fick också en tacksam ehuru mycket förstulen blick från henne.
»Jag lovade just, att jag skulle komma över», fortsatte han. »Vi måste försöka få någon ordning i sakerna. Jag har satt upp några huvudpunkter här, som jag skall be att få framställa för damerna.»
Han tog fram några papper och började föredraga och fråga.
Först och främst skulle inspektorn avskedas. Det var en ful fisk, det syntes på inventeringen. Hur långt kontrakt hade han? Det visste ingen.
Sigrid fick befallning att söka bland faderns papper. Om en stund var hon tillbaka med en portfölj, på vilken Per Bjurcrona präntat »Kontrakter».
»Ja, se, det syns, att det är en karl», sade Gustaf Boström. Damerna fäste sig icke vid den underförstådda ohövligheten.
Patron Boström synade inspektor Karlssons kontrakt. Det var ställt på ett år.