ELEKTRA.
Hvad märke har du, som jag kunde lita på.
GUBBEN.
Ett ärr vid ögat efter blodigt sår, han fick,
Då han en kalf förföljde jemte dig, och stalp.
ELEKTRA.
Hvaba? jag märket skådar efter fallet sjelf. 575
GUBBEN.
Men dröjer än, att närma dig den käraste?
ELEKTRA.
Nej, icke mer; utaf ditt märke är min själ
Fullt öfvertygad. Du, som lände ändtligen,
Dig eger jag. — — —