KHOREN.
Du är här; du är här, senfärdige dag! 585
Du har grytt, och för fosterlandet röjt
Den hjelte, som, flyktande längese'n
Fjerran från fädrens palats
Usel irrade omkring.
En gud, ja, en gud skall bringa till oss 590
Segren, väninna.
Höj händer, höj röst, och bön uppsänd.
Till gudar, att lyckligt, lyckligt
Din bror uti vår stad må träda in! 595
ORESTES.
Rättså! mig välkomsthelsningens behaglighet
Är ljuf; härnäst jag ärnar återgälda allt.
Men, gamle, du som lände hit i rätter tid,
Säg mig, hur skall jag tukta fadrens baneman,
Och moder min, som ingick gudlöst giftermål. 600
Finns än i Argos qvar för mig bevågenhet?
Är allt för oss förloradt, såsom lyckan är?
Hvem bör jag träffa, vare sig natt eller dag?
På hvilken väg mig vända emot fienden?
GUBBEN.
Min son, för dig, olycklige, ej finns en vän, 605
I denna verld är vänskapen ett hittegods,
Den vänskapen, som lika delar godt och ondt.
Och du som är i grund och botten vännelös,
Ej hoppet mera ens har qvar; hör och förnimm:
Utaf din egen hand och slumpen det beror, 610
Om du din faders borg och stad än återfår.
ORESTES.
Hvad bör jag göra för att nå ett sådant mål?