Förläna oss en rättvis hämd för fadrens mord! 675
ORESTES.
Och du, min far, som, mördad, dväljs inunder jord,
Du drottning, jord, till hvilken händren sträcker jag,
Bispring, bispring två dina aldrakärsta barn!
Kom, fader, och som bundsförvandter tag med dig. 680
De hjeltars vålnader, som ödde samfält Phrygerna,
Och bära hat till gudalösa nidingsmän!
Har du mig hört, du af min mor misshandlade?
ELEKTRA.
Allt, vet jag, hör vår fader; — nu är tid, att gå;
Thy dig jag manar, att Aigisthos slå ihjäl. 685
Men om, besegrad, döende du störtar ned,
Ock jag är död, och tälj mig ej bland lefvande.
Ty med tveeggadt svärd mitt hufvud drabbar jag.
Nu går jag i min koja, och om allt bestyr,
Så att, ifall om dig god tidning blir förspord, 690
Allt huset jubla må; men om du nedergörs,
Motsatsen träffar in: dig detta säger jag.
ORESTES.
Allt vet jag nu.
ELEKTRA.
En karl alltså du vara bör.
(till Khoren)
Men J, o qvinnor, genom edert anskri högt
Förkunnen bardaleken! Jag vill hålla vakt, 695
Med draget svärd i handen, mellertid.
Ty, ock af fienden besegrad, aldrig jag
Det hån skall lida, att min kropp misshandlad blir.