O, himladager, o fyrspannigt solens ljus,
O jord, och natt, som jag tillförne skådade!
Nu är mitt öga fritt, liksom min synkrets fri,
Ty död Aigisthos ligger, fadrens baneman.
Välan, utaf hårsmycken i mitt hus hvad helst 870
Jag gömmer, vill jag nu, väninnor, bära hit,
Och kransa brodrens hufvud, segervinnarens.
KHOREN.
Pryd du med smyckena nu Motstr.
Hans hufvud. Oss det egnar,
Att börja, vid sång, den älsklige dans. 875
Nu skola de fordne, de käre
Förstar regera i vårt land,
Med skäl de orättrådiga ödande.
I fröjd instämme vår röst!
ELEKTRA.
Du segersälle, son af far, som priset vann 880
I striderna vid Ilios, Orestes min,
Låt denna krans mig fläta dig kring lockarns!
Ty efter futtig och sexplethrig kamp, du kom
Till hemmet ej; men se'n du dräpt vår fiende
Aigisthos, som din fader mördade och min. 885
Du ock hans stridskamrat, utaf en hedersman
Uppfostrade, Pylades, kransen ur min hand
Emottag; ty du har med honom lika del
I striden: eder evig framgång önskar jag.
ORESTES.
Anse, Elektra, för vår lyckas upphofsmän. 890
Först gudarna, och sedan må du prisa mig,
Verkställaren af ödets bud och gudarnes.
Här står jag nu, som drap med verk, och ej med ord
Aigisthos; och att denna sak må varda klar
För alla, bringar jag med mig den dräpne sjelf, 895
Som du kan kasta ut för vargen, om du vill,
Kan ge åt etherns söner, fåglarna, till rof,
Uppfästande uppå en stång; ty han är nu
Din slaf, densamme, som förut din herre var.
ELEKTRA.
Jag derför blyges; men vill tala ut likväl. 900