O nej, min moder, som har födt mig, skådar jag.
ORESTES.
Hon löper just behändigt midt i snaran nu. 965
ELEKTRA.
Och bröstar sig uti sin vagn, uti sin skrud.
ORESTES.
Hvad är att göra? dräpe vi vår egen mor?
ELEKTRA.
Dig grep då miskund, när din moders kropp du såg?