Hur dö vi, att vi måtte ära ha deraf?
MENELAOS.
Se'n dig jag dräpt på grafven här, jag dräper mig. Dock först vi skole kämpa ut en väldig kamp Om din besittning; ho som vill, kan skåde på! Min Troer ära ärnar jag ej spilla bort, 845 Ej heller, länd till Hellas, lida mycket hån, Jag, som beröfvade Thetis sin hjelteson, Som Telamonske Aias mordsvärd skådade, Och Nestor sonlös. Skulle jag mig undandra, Att döden möta, för min egen makas skull? 850 O nej! ifall allvise äro gudarne, Den tappre mannen, som af fienderna dräps, I grafvens djup omsluta de med otung jord; Men på den fege kasta de tung börda mull.
KHOREN.
O gudar, måtte alltid bli vällyckelig 855 Den Tantaleiske slägten, från olyckor skild!
HELENA.
O, ve mig arma! ty mitt öde sådant är. Ack, Menelaos, det är slut med oss! ur slottet går Orakelqvinnan Theonoe; ett slammer hörs Af undanskjutna riglar: fly! — men hvarför fly? 860 Frånvarande, närvarande, hon vet att du Hitkommit, stackars jag! med mig är slut. Så, ifrån Troia räddad, och barbarers land, Emot barbarers svärd du åter störta skall.
THEONOE.
Gå du förut, och bär framför mig facklors glans; 865 Och etherns rymder, uppå heligt vis, vig in, Att utaf himlens rena flägt vi mötas må. Du åter vägen, om af någon oren fot Den trampad är, åt helga reningsflamman gif, Och skaka facklan, att jag sedan vandrar fram. 870 Men när ni gudarna min gärd hemburit, ni På borgens härd dess eld tillbakabringen strax. O Helena, hvad hörs? hur slog min spådom in Din make Menelaos, hitländ skådar du, Din skugggestalt beröfvad, liksom sina skepp; 875 Du arme man, hvad faror du undsluppit har! Och vet ej, om du kommer hem, om stannar här. Ty split bland gudar ställes till, och samladt råd Hos Zeus om dig, och dina öden, denna dag. Hera, som dig tillförene fiendtlig var, 880 Nu är bevågen, och till hemmet rädda vill Med Helena, att Hellas klarligt finna må, Hur Alexandros lycka, Kypris skänk, var falsk. Men Kypris deremot din hemkomst hindra vill, Att hon ej röjas må, ej synas handlat, för 885 Helenas skull, med gäckad bädd, sin fägrings pris. Af mig beror nu, om, hvad Kypris önskar, jag Din hitkomst röjer för min bror, och störtar dig, Om jag, med Hera hållande, dig rädda vill, Och tiga för min broder, som mig dock befallt 890 Tillsäga, när du kommen vore till vårt land. Ho vill nu till min broder gå med tidningen Derom, på det jag sedan lefva må i ro?