Nu kom det lägligt, som olägligt mistes då Och denna ofärd kunde lätt vår lycka bli.
MENELAOS.
Behöfver jag med dig i kongaborgen gå? Kanske vi sitte stilla här på denna graf.
HELENA.
Blif qvar! ty om han öfverdådigt sig beter 1085 Så skall dig denne grafvård rädda, och ditt svärd. Men jag vill gå ditin, afklippa lockarna, Och byta bort den hvita kappan mot en svart, Och med en blodig nagel rista kindens hy. Ty stor är frågan, och jag ser två hufvudmål: 1090 Om jag ertappas stemplande, jag måste dö; I annat fall jag hemmet når, och räddar dig. Du, dyrkansvärda, delande din bädd med Zeus, O Hera, lindra du två arme menskors qval! Derom vi bedje, sträckta armar lyftande 1095 Mot himlen, der du ber i stjernors etherglans! Och du, som, för mitt bröllop, skönhetspriset vann, Dionas dotter, Kypris, ej min ofärd gör! Nog är den skymf, hvarmed du re'n beskymfat mig, Blottställande mitt namn, ej mig, bland Troerna. 1100 Men om du vill mig dräpa, så tillåt mig dö I fosterlandet! Hvi omättelig på qval, Bestyr du städs om kärlek, svek, bedrägeri, Om arga funder, blodiga förödelser? Ty om du hofsam vore, ibland gudarna 1105 För menskor ljufvast vore du: det säger jag.
KHOREN.
Dig, som inunder löfsmyckade tak Stroph. 1. Sitter, på ljudande gren, åkallar jag, Dig, sköntonande, melodiska fågel, Gråtande näktergal! 1110
HELENA.
Kom, drillande, ack, med din fina näbb, Och understöd mina tårar; Den stackars Helenas hjertqval, Och Iliadernas ömk- liga ofärd sjungande. 1115 Under Akhaters spjut, Då när han kom, han kom, som med barbariska årblad Öfver brusande fälten lopp, åt Priamiderna futtig brud Från Lakedaimon bringande, Dig, o Helena, Paris, den svårgifte, 1120 Ledsagad af Aphrodite. Akhaier många, af spjut och af stenkast Motstr. 1. Kufvade, bo i ömklige Hades tjell, Och makarna jemmerligt afklippt håret, I ödsliga sofgemak 1125 Akhaier många, se'n flammande eld han tändt Uppå kringflutna Euboia, Ensam Nauplios ock Mot Kaphareiske klippan vrok, Och Argeiska stranden, 1130 Genom ett svekfullt bloss. Hemnlös är den Maleska klippestrand, för barbarens tåg, Då från fädernelandet fjerran han kom, vid stormars ras, Jertecken, ej jertecken, bringande, Utan Danaers split, ombord, 1135 Heras heliga molnbild. Hvad som är gud, eller ej gud, eller midtemellan, Str. 2. Ho bland dödliga har, Forskande aldralängst, upp- täckt, skådande gudars verk, 1140 Huru de hit och dit, och dit, Och åter hit, med motsatt Vexling löpa, och oförmodad? Du, o Helena, är dock dotter af Zeus; Ty vingad fader uti Le- 1145 das sköte dig lade ned. Och se'n utskreks du i Hellas, Som brottslig, okysk, trolös, gudlös; jag vet ej Något, som säkert är bland menskliga ting; I gudars ord jag funnit sanning. 1150 Dårar J ären alle, som ära i härnaden Motstr. 2. Finnen, med svärdsegg Sökande obetänkt Dämma de dödliges hjerteqval. Skola de stillas med blodig fejd, 1155 Varder på split ej ände Nånsin i menskors städer, Som lemnade Priamiska landets sofgemak, Änskönt de kunnat slita med ord Din tvist, o Helena. 1160 Nu bo de der nere i Hades värd, och liksom en blixt från Zeus, har murarna härjat eld, Bringande qval på qval med qval I [svåra] Iliska nederlagen.