Vill du, att sjelf i edert tåg jag tager del?
HELENA.
Visst icke; blif ej egne slafvars slaf, min drott!
THEOKLYMENOS.
Rätt så! ej Pelopiders plägsed aktar jag. Ty mitt palats är rent; ej heller andan här 1430 Uppgaf Meneleos; strax någon måste gå, Samt bjuda mina höfvitsmän, att bröllopets Prunksmycken bära till min borg; den vida jord I saliga låfsånger måste skrika ut Ett afundsvärdt biläger mellan mig och Helena. 1435 Du, fremling, res åstad, och se'n du anförtrott I hafvets famn, åt hennes fordne man, en gärd, Till borgen åter, med min maka, skynda dig, Att, när du bröllopsmåltiden med mig förtärt, Hemvända, eller, dröjande, välplägas här. 1440
HELENA.
O Zeus, du kallas fader vår, och allvis gud, Se till oss neder, och från onde fria oss! Till oss, som dragas med den största olyckslott, Ditt bistånd sänd! om du oss med lillfingret rör, Vi skole nå det målet, som vi önske nå; 1445 Ty vedermödor redan pröfvade vi nog. J gudar, hören, och förlänen hvad mig godt Och nyttigt är! Ej bör jag städs olycklig bli, Men stå på stadig fot. Om denna enda gunst J skänken, gören J mig säll för evig tid. 1450
KHOREN.
O du Phoinikiska, Sidonska Stroph. 1. Snabba galeja, plaskvågors mor, Roddens väninna, Khorförarinna, för fagra Delphiner, då hafvets bryn 1455 Af fläktar ej upprördt är, Och sjöns klarblickiga dotter, Vindstilla, sig yttrar så: Hissen segel, åt vindarna Lemnande makt, 1460 Och fatten i åror af furu, O sjömän, o sjömän, Till den Perseiska stads Skönhamniga strand bringande Helena hän! Träffa du torde vid flodens brädd Motstr. 1. 1465 Leukippiska flickorna, eller framför Pallas' tempel kanske, Omsider i danser mängd, Eller Hyakinthos' festgelag, — De nattliga fröjders, — 1470 Hans, som i täflingen, Med diskos rullande tallrik Dräptes af Phoibos; thy det Lakainska land Högtidelig offerdag Zeus' son att fira befallte. 1475 Men Helena lemnat derhemma en dotter, * * * * * * * * * * Vid hvars bröllop ännu ej facklor lyst I luftens rymder, ack, Stroph. 2. Att vi vore de Libyske Vandringsfåglar ändock, 1480 Som, lemnande vinterlig regnskur, Resa, den aldraälsta Flöjt hörsammande, Herdens, som, vattenfri, Fruktgifvande ängd på vår jord 1485 Öfverflygande, jublar. J vingade, och långhalsige, Som faren med himlens moln ikapp, Inunder Pleiaderna ilen, Och Orion, den nattlige, 1490 Ack, förkunnen det budskap, När till Eurotas J ländt, Att Menelaos, som Dardanos' Stad intagit, skall lända hem! O, kommen i ridderlig vagn, Motstr. 2. 1495 Genom ethern hastande, J söner af Tyndareus, Vid tindrande stjernors stormkast, J, som i himlen bon, Helenas räddare, 1500 Till hafvets dunkla vågor, Och böljors mörkhyiga svall Uti grå och brusande sjö, Skeppsmännerne gynnsam flägt Bringande med från Zeus! 1505 Välfven från egen syster bort Barbariske bäddens skam, Som, för Idaiska tvisters skull Plågad, hon ådrog sig; men likväl Aldrig till Ilios kom, 1510 Och den Phoibeiske borg.