KLYTAIMNESTRA.
Det passar, att en mor bortgifter dotter sin.
AGAMEMNON.
Och att ej flickor ensame i gården bo.
KLYTAIMNESTRA.
I säkra jungfruburen väl bevakas de.
AGAMEMNON.
Mig lyd!
KLYTAIMNESTRA.
Nej, vid argeiska gudadrottningen!
Gå du, och handla utomhus; jag inomhus 740
Bestyr om det, som kommer unga brudar till.
AGAMEMNON.
Ve mig, som fruktlöst kom, bedragen i mitt hopp,
Att fjerran sända från min åsyn min gemål!
Jag smider ränker, och emot de käraste
Uttänker knep, besegrad öfverallt likväl. 745
Med fågelsiarn Kalkhas jag emellertid
Om hvad är guden kärt, och mig ej lyckosamt
Vill gå, att undersöka nu, os Hellas' qval.
Den vite mannen i sin gård besitta bör
God och rättskaffens maka, eller ogift bli. 750
KHOREN.
Komma till Simoeis, och Stroph.
Silfverhvirflarna skall
Helleners samtlige här,
Både med sköldar och med skepp, 755
Till Ilios, och till Troias
Phoibeiska bygder,
Der om Kassandra jag hört har,
Att hon slänger de blonda flätor kring,
Med lagrens friskgrönskande krans
Smyckad, hvar gång desa guds 760
Orakelfläktning förspörjs.
Stå skola på Pergamos borg, Motstr.
Och Troias murar omkring
Troer, då kopparsköldad Ares
På sjön, och uti skönstammiga skepp 765
Sig närmar med rodd
Simuntiska flodens bädd,
För att de i ethern boende, två
Dioskurers syster, Helena,
Bringa ur Priamos' borg, 770
Till Hellas' jord, medelst Akhaiers
Lansmödande sköldar och kastspjut.
Men Pergamos, Phrygers stad, Epod.
Samt stenmurade tornen han
Kringskansar med blodig strid, 775
Afmejade hufvun i mängd
Släpande genom Troias stad,
Som han igrund förstör;
Månggråtiga flickorna gör han,
Samt Priamos' maka jemväl. 780
Men Helena, dottren af Zeus,
Månggråtig, skall lära sig inse,
Att sin make hon svikit. Ej mig,
Ej heller mine barns barn, 785
Den tanke må falla in,
Hvilken månggyllene
Lydinnor, och Phrygers gemåler
Kasta vid väfstoln fram,
Till hvarandra ordande så: 790
Ho vill skönflätiga håret mig,
Att till ömkelig bågsträng snos,
För härjad fosterbygd, afhösta nu?
Din skulden är, långhalsige svanens dotter;
Om sann är sägen, 795
Att Leda sig hängaf
Åt vingade fågeln, då
Zeus bytte sin gudagestalt;
Eller om ock, på Pieriska blad,
Dikten till menskorna slikt
Eljes burit och obetänkt. 800
AKHILLEUS.
Hvar är Akhaiernes härförare, monn tro?
Hvem säga vill bland tjenarne, att Peleus' son,
Akhilleus, söker honom uti portarna?
Med lika lott vi dröje ej vid Euripus;
Ty andre bland oss, frie än från äktenskap, 805
Och lemnande derhemma toma boningar,
På strändren sitta; andre redan make ha,
Och barn: så våldsam kärlek Hellas öfverkom
Till detta härtåg, icke utan gudars råd.
Jag derför tolka måste min rättvisa sak; 810
Men för sig sjelf en annan orde, om han vill.
Ty lemnande Pharsalos' jord och far Peleus,
Jag bidar här, vid mager fläkt från Euripus,
Och hejdar Myrmidonerna, som tränga på,
Samt säga städs: Akhilleus, o, hvi dröje vi? 815
Hur länge bör vår väg till Ilios mätas än?
Gör hvad du gör, och hvarom ej, för hären hem,
Och bida ej Atreidens dröjsmål längre ut!
KLYTAIMNESTRA.
O son utaf Nereiden, hörande ditt tal
Derinnifrån, framför min boning träder jag. 820
AKHILLEUS.
Ack, höga blygsamhet! hvem tro den qvinnan är,
Som framfor mig jag skådar, dejlig till gestalt?