KLYTAIMNESTRA.
Hvad är dethär? nu åter öfver mina ord
Du undre; ty ditt tal för mig är underbart.
AKHILLEUS.
Så gissa då; att gissa oss gemensamt är; 845
Ty ingendera ljuge vi dock troligtvis.
KLYTAIMNESTRA.
Går detta ej förlångt? Jag stiftar äktenskap,
Som, tycks det, icke finnes till: jag blygs derför.
AKHILLEUS.
Kanhända har man drifvit gäck med mig och dig.
Men slå ur hågen sådantder, och bry ej om! 850
KLYTAIMNESTRA.
Farväl! Ty aldrig mera möter jag din blick,
Jag, ljugarinna, som har lidit oförskyldt.
AKHILLEUS.
Dig lemnas samma svar af mig; nu din gemål
Jag går att söka inne i palatset strax.
GUBBEN.
Fremling, Aiakos' ättling, bida, att jag språka får med dig! 855
Dig, gudinnans son, jag menar, och dig, Ledas dotter, med.
AKHILLEUS.
Hvem ur öppna dörren ropar? huru rädd han ropar oss!
GUBBEN.
Tjenare; dermed ej prunkar jag; ej ödet det medger.
AKHILLEUS.
Hvilkens? min ej; Agamemnon har jag ej att skaffa med.