KLYTAIMNESTRA.
Du med mig till Argos lände, och var alltid sedan min. 870
GUBBEN.
Ja, och emot dig välvillig, mindre mot din man jag är.
KLYTAIMNESTRA.
Låt då nu omsider veta, hvad du har, att säga oss.
GUBBEN.
Med sin egen hand din dotter ärnar fadren slå ihjäl.
KLYTAIMNESTRA.
Huru? sådant tal jag afskyr; gubbe, du från vettet är.
GUBBEN.
Med sitt svärd den arma flickans hvita hals afhugger han! 875
KLYTAIMNESTRA.
Ve mig, arma! är min make vorden så vansinnig nu?
GUBBEN.
Ganska klok, men mot din dotter, och mot dig han vrångsinnt är.
KLYTAIMNESTRA.
På hvad skäl? ho är den niding, som har intalt honom slikt?
GUBBEN.
Ett orakel, säger Kalkhas, att krigshären sluppe hän.