KLYTAIMNESTRA.
Hvad bör jag då företa?
AKHILLEUS.
Qvarhåll dotter din.
KLYTAIMNESTRA.
Och blir hon på det sättet icke dräpt?
AKHILLEUS.
Jo; derhän det dock skall komma.
IPHIGENEIA.
Moder, hör på mina ord,
Som jag säger; ty förgäfves jag dig dock förgrymmad ser
Mot din make; hvad omöjligt är att göra, ej försök! 1370
Alltså för sin goda vilja denne fremling prisas bör;
Men du må dig äfven akta, att ej klagas an hos härn,
Då vi icke mer uträtte, men Akhilleus får förtret.
Hvad mig fallit in, o moder, under, grubbleriet, hör:
Dö hos mig är fast beslutet, och det vill jag föra ut 1375
Ärofullt, samt klart bevisa, af hur ädel ätt jag är.
Så välan, betänk, o moder, huru rätt jag talat har;
Hela stora Hellas fäster på mig ensam blickarna,
Skeppens aftåg, och de Phrygers nederlag af mig beror,
Och att framdeles ej låta, om barbaren vågar det, 1380
Ifrån sälla Hellaslandet röfva äkta hustrur bort,
Sedan Helena man hämnats, hvilken Paris röfvade,
Med min död allt detta vinna ärnar jag, och mitt beröm
Sedan Hellas jag befriat, i lycksaligt minne blir.
Icke heller bör jag lifvet hafva öfvermåttan kärt; 1385
Du åt samtliga Hellener, ej åt dig blott, födde mig.
Skyddade af sköldar skola flere tusen krigare;
Och med årar flere tusen; efter fosterlandets skymf;
Våga fienderna tukta och för Hellas tappert dö.
Bör mitt lif då; detta enda, sätta hinder deremot? 1390
Vore detta väl det rätta? ha vi något svar härpå?
Nu en annan sak: Akhilleus bör ej gifva sig i strid
Emot samtliga Argeier, för en qvinnas skull; och dö.
Mer än tiotusen qvinnor är en man att lefva värd.
Har nu Artemis beslutit, att mitt lif beröfva mig, 1395
Mot gudinnan skulle strida jag; en dödlig, rimligen?
Det omöjligt är: åt Hellas jag uppoffrar min person.
Offren mig, förstören Troia! detta blir min minnesvård
I lång framtid, blir mitt bröllop, mina barn och min triumph.
Att Hellenerne barbarers herrar varda, det är rätt; 1400
Men motsatsen ej, min moder: slaf är ej friboren man.
KHOREN.
Du unga mö, hur skönt är ej ditt tankesätt!
Men hela felet slumpens och gudinnans är.
AKHILLEUS.
Agamemnons dotter, någon ibland gudarna 1405
Mig salig gjorde, om jag kunde få din hand.
Jag Hellas prisar för din skull, för Hellas dig;
Du detta rätt, och fosterlandet värdigt talt;
Afstående att strida mot en mäktig gud,
Du pröfvat har, att hvad nödvändigt är, är godt. 1410
Dess mera, att din bädd få dela, längtar jag,
Då jag ditt sinne skådat, aktningsvärda mö.
Betänk, jag önskar blifva din välgörare,
Och hem dig taga; ledsen, vete det Thetis!
Om jag i strid mot Danaïderne, dig ej 1415
Kan rädda; tänk dock: stor olycka döden är.
IPHIGENEIA.
Jag detta säger, ingen nämd och ingen känd.
Nog Tyndaridskan gitter med sin skönhets makt.
Uppväcka kämpars trid och död, du, fremling, ej
För min skull någon döda bör, ej heller dö, 1420
Tillåt mig dock, att Hellas rädda, om jag kan.
AKHILLEUS.
Hvad herrlig föresats! Jag har ej deremot
Invändning, då dig synes så; ty ädel är
Slik tanke; bör man icke tala sanningen?
Kanhända du förändrat tankesätt likväl. 1425
Att derför riktigt du må fatta mina ord
Jag dessa vapen lägger vid altaret ned,
Tillåtande dig ej att dö, men hindrande.
Kanske du kommer ock att följa detta råd,
Enär du varsnar svärdet, mot din nacke höjdt. 1430
Jag vill ej låta dig så obetänksamt dö,
Men strax jag väpnad till gudinnans tempel går,
Och fäster vid din ankomst der uppmärksam blick.
IPHIGENEIA.
Hvi, moder, fuktar du ditt öga tyst med tårn?