MENELAOS.
Ja, vreden är med dig, och ovis ålderdom.
TYNDAREUS.
Hvad strid om vishet kunde för hans skull oppstå? 485
Om alle inse klart, hvad rätt är, och hvad ej,
Ho finns bland dödliga mer oklok då, än han?
Han som om rättvisan ej tog den minsta vård,
Och till Helleners samfundslag ej vände sig.
Ty sedan Agamemnon andats ut sitt lif, 490
I hufvudet utaf min dotter slagen, — ack,
Ett skändligt brott, som jag ej nånsin gilla skall!
För blodskuld henne först han hade stämma bordt,
Och kräfva laga straff, och jaga modren sen
Ur huset. Fromt i nöden då han sig betett, 495
Och sig vid lagen hållit fast, rättskaffens son.
Nu med sin moder han i samma ofärd gick.
Ty pröfvande med skäl, att hon en brottsling var,
Sjelf mera brottslig blef han, som sin moder drap.
Dig, Menelaos, om en sak jag spörja vill: 500
Ifall en viss af äkta makan banen fick,
Och dennes son sin moder sloge ock ihjäl,
Och mordet dennes ättling vidare med mord
Umgällde, säg, hvar toge väl då brotten slut?
Rätt var af fordne fäder denna lag bestämd: 505
De ej tillstadde någon träda inför sig,
Ej heller sig till möte, som utgjutit blod;
Men med förvisning straffade, och dräpte ej.
Ty eljes skulle mord dock städs vidlåda en,
Som händerna nedsölat aldrasist med brott. 510
Gudlösa qvinnor allesamman hatar jag,
Och främst min dotter, som sin egen make drap;
Ock Helena, din hustru aldrig rosar jag,
Ej talar till ens; gillar icke dig, som drog,
För illaartad qvinnas skull till Troias fält. 515
Allt hvad jag kan, jsg kämpa vill för lagens helgd,
Och slut på detta vilddjurslif och blodbestyr
Jag göra skall — som städs föröder land och stad,
(till Orestes.)
Förty hvad hade du för hjerta, usling, då
När barmen blottade för dig, bönfallande 520
Din egen mor? Jag sjelfva brottet icke sett,
Och gubbens öga smälter dock i tårar bort.
En sak iallo stämmer in med mina ord:
Hos gudar hatad, du för modrrmord får näpst,
Af faser jagad kring och raseri, Behöfs 525
Väl höra vittnen, då jag saken skåda kan?
(till Menelaos.)
Att du det vete, Menelaos, gudarna
Emot ej handla, honom ej att hjelpa sök!
Men tillåt, att han stenas må af medborgsmän
Och Spartas jord beträd ej eljes med din fot. 530
Min dotter visserligen lagligt dödad vardt,
Men orätt var det, att hon dog för dennes hand.
Jag i allt öfrigt skapades lycksalig man,
Men ej hvad rörer döttrarna: — deri osält.
KHOREN.
Hur afundsvärd, eho i barnen lycklig var, 535 Och inga särdeles bekymmer samkade!
ORESTES.
Ack, gamle man, jag rädes yttra ord för dig
I sak, der jag dig kränka måste in i själn.
Jag gudlös är, för det jag mördade min mor,
Gudhörsam, under annat namn, för fadrent hämd. 540
Tag endast bort din ålderdom, som mina ord
Tillhinders är, och ur min talan skrämmer mig,
Då är på väg jag genast. Nu jag räds ditt hår.
Hvad borde jag väl göra? Sätt nu tvä mot två!
Min far mig aflade; din dotter födde mig; 545
Hon åkren var, som tog af annan fröet mot.
Och utan far lär väl ej nånsin finnas barn.
Jag mente derför, att jag lifvets upphofsman
Mer värna bordt, än henne, som mig födan gaf.
Alltså — din dotter; — ty min mor jag säga blygs, 550
Med egen bröllopsvisa, men ej välbetänkt,
Beträdde ann mans bädd; mig sjelf det gälla skall,
Då jag om henne talar slemt; — jag måste dock.
Aigisthos var den dolde maken i vårt hus,
Och honom drap jag, offrande min mor jemväl. 555
Föröfvande visst brott, men hämnande min far.
Hvad angår hotelsen, att man bör stena mig,
Så hör mig, hur jag hela Hellas gör en tjenst!
Ty komme hustrurna till sådan dristighet,
Att dräpa sina män, och taga tillflygt sen 560
Till barnen, tiggande om nåd med blottad barm,
Då såge de för intet an, att maken slå,
Af förevändning, hurudan som helst. Har jag nu —
Som du tror — gjort brott, jag ock gjort slut på slikt.
En hatad mor medrätta jag afdagatog. 565
Som egen make, stadd på härfärd hemifrån.
Anförare för samteliga Hellas' folk,
Förrådde, och ej okränkt höll hans äkta säng.
Och när hon brottet insåg, hon sig dock ej straff
Pålade, utan för att slippa ansvarsfri, 570
Misshandlade min hulda far, och slog ihjäl.
Vid gudarna, dock ej jag borde gudar nämnt
I dom om mordsak — hade jag min moders brott
Med tystnad gillat, o hvad skalle far min gjort?
Monn ej mig, hatfull, till Erinnyerna sändt? 575
Säg, eller stå väl skyddsgudinnor modren bi.
Men bistå ej den mera förorättade?
Du alltså, gamle man, en brottslig dotters far,
Du gjort min ofärd; ty af hennes dristighet
Min far beröfvad, modermördare jag vardt. 580
Ser du? Odysseus' maka ej Telemachos
Ihjälslog, ty hon icke tog sig man på man,
Och äkta sängen i palatset okränkt blef.
Ser du? Apollon, som i jordens medelpunkt
Har säte, och åt menskor ger orakelsvar, 585
Som vi i allt hörsamme, hvad han säga må.
Jag, honom ock hörsammande, min moder drap.
Thy ansen honom gudlös nu, och slån ihjäl.
Han syndat har, ej jag; hvad visste jag?
Monn ej den gud, jag skyller på, nog mäktig är, 590
Att brottet lösa? Hvart vill jag väl flykten ta,
Om han, som bjöd det, ej från döden räddar mig?
Säg derför ej, att icke detta rätt är gjordt.
Säg, att för oss, som gjorde, det ej lycksamt var.
De hvilkas äktenskap på jorden väl består, 595
Ha — sälla dar; för dem, som dock påtok det går
Båd' inom hus och utom allt slem ände får.
KHOREN.
Städs qvinnorna tillhinders voro skapade
I sina männers öden, till ofärd blott.