HELENA.
Jag dräpes, Menelaos! och till hjelp ej hastar du.
ELEKTRA.
Nedhuggen, dräpen och döden, — 1295
Dubbla, treeggiga svädet
Lyftadt i hand, —
Henne, som fader
Svek, och gemål, och så många
Bland Hellenerna ödde, 1300
Dräpna vid floden med svärd,
Der tårar med tårar sig mängde,
Mängde för jerneskotten,
Vid Skamandros' hvirflar.
KHOREN.
St. stilla, stilla! — nu ett ljud förnummo vi 1305
Af någon som kring kongabergen störtar fram.
ELEKTRA.
Midtunder sjelfva mordet, J vänner, kom
Hermione; o, låtom oss nu tysta bli!
Ty rakt hon länder, störtande i gillrets garn.
Ett kostligt byte varder vårt, ifall hon grips. 1310
Stån derför stilla nu igen med lugnad blick,
Och med en min, som röjer intet af hvad sker!
Jag ock vill välfva mina ögon skarpt omkring,
Liksom jag icke visste, hvad derinne görs.
(till Hermione)
Min jungfru, kommer du från Klyteimnestras graf. 1315
Som du bekransat, och med gjuteoffer prydt?
HERMIONE.
Den döda jag försonat har, och kommer hit,
Re'n fjerran från palatset skrämd utaf de rop,
Som jag derinnanföre hörde höja sig.