Men erfarenheten hade, innan vi kommo till Norge, lärt oss, att personer, stadda i ett svagt upplysningstillstånd, kunna skrika sig till en snabb befordran; derför satte vi oss i en enda tät klunga, föreställande den allmanna meningen, och gåfvo upp de aldra fasligaste skrän, börjande som späda ungtuppar och öfvergingo till de mera imponerande toner, som i nödfall kunna gälla för manliga väckarerop:
»Båt öfver! Ro hit med båten!»
Efter en stunds gastande kom der en Karon roende, för att bringa oss öfver till andra sidan stranden. Detta nöje kostade oss hvardera hela 7 öre, men då vi öfvertygat oss om, att karlen tagit oss för sina gelikar, erlade vi 10 öre i frivilliga böter för ett allt för naturtroget nattskrål.
Holmens gästgifvaregård ligger invid Lågen; dörrarne stodo äfven i denna hederliga nejd vidöppna, så att vi klefvo utan vidare in i en stor stuga, der husets tjensteandar hörbart slumrade. Det heter ju, att en sak ej kan göras både fort och väl; derför måste vi, som voro allt för trötta att fördrifva tiden med ätande, finna oss i att vänta en timmes tid innan alla våra sängar blefvo bäddade. Vägvisarne fingo dock genast ett färdigt sofrum, men vi andra drefvos ut i skilda byggnader, ty pigan upplyste, att hon lagt en norsk turist i ett rum med två sängar.
Räkningen på Holmen hade för hvar och en af oss följande utseende: Nattlogi 0,80 kr., frukost O,50 kr.
Och det var en frukost med ägg, kallt kött, ansjovis, fin ost, kaffe och mjölk.
Våra tappra vägvisare mötte oss denna morgon med nedslagna miner; deras skor och fötter voro i lika bedröfligt skick, och då vi försäkrat dess egarinnor, att det ingalunda vore hvarken feghet eller annan ogudaktighet att ej vilja gå på kantrade skovrak med sårade fötter, tryckte de rörda våra händer, togo skjuts och foro i två skjutshåll de återstående 30 kilometerna till Skjäggestad.
Vi andra fortsatte vandringen i sakta mak, ty snart kunde Hertha ej längre dölja, att äfven hon hade en akilleshäl. Men vi hade ju vår egen med. kandidat, och hon hade sin rensel, i hvars outgrundliga djup der fans lindring för smärtorna.
Nästa »station» (norskt namn på gästgifvaregård) heter Kirkestuen, här åto vi en middag med två kötträtter, smultron med grädde samt ett utmärkt kaffe, pris 1,10 kr.
Både på matpris, elegans och komplimenter märkte vi, liksom mannen när han såg galgen, att vi kommit inom civilisationens bredare strömfåra. Svend Opsal tog en af kamraterna vid pannluggen och sade: »Du likner ju en julebuk, du!» Men vid Lågens strand, der mina kamrater voro inne i ett hus för att köpa mjölk, sade mannen. »Naj se da! de ha ju pene frökner i Sverge.» Kamraterna påstodo, att der låg en gapande förvåning i tonfallet, men då der lär varit mörkt i stugan, blir det hela något tvifvelaktigt.