Jag fortsatte min berättelse och nådde fram till näst sista partiet.
Därefter somnade jag på nytt. Jag väcktes och lyfte handen.
—Giv akt! sade polisen. Attention! Han vill tala. Jag avslutade min berättelse. Alla lyssnade uppmärksamt. Just då jag skulle falla i sömn, sade polisen:
—Monsieur Ellèr, ni förnekar alltså icke att ni åkt i droska med monsieur Giannini?
—Nej, sade jag.
—Nåväl, monsieur Ellèr, då måste ni betala monsieur Giannini fem francs.
—Aldrig! sade jag.
Kusken och hans vän återtogo ögonblickligen sin ursinniga dans. Polisen reste sig och öppnade med beslutsam min en dörr.
—Monsieur Ellèr, sade han. Det är där ni skall sova, om ni inte betalar de fem francs, jag talar om.
Mitt hjärta veknade omedelbart. Jag är en känslig natur, vars sinne är öppet för det berättigade i andras synpunkter. Jag tog upp fem francs och gav dem till kusken. Kusken och hans vän avbröto omedelbart sin mordlystna dans, tryckte båda mina händer och försäkrade, att det var vad de väntat sig av mig. Polisen sade detsamma.
—Det var, vad jag väntade mig av er, monsieur Ellèr. Nu skall jag följa er hem.