Vi stego upp i droskan, polisen, kusken, en vän till kusken, som var ännu mer upprörd än kusken, och jag (motståndslöst). Vi reste till poliskontoret och togo plats kring polisernas förmaksbord.
—Vad är ert namn? sade polisen.
—Ellèr, sade jag, ty så heter jag i Frankrike.
—Och ert namn? sade polisen till kusken.
—Giannini! ropade kusken. Ah, porcosacramentoporcamadonna—
—Monsieur Ellèr, sade polisen, ni måste betala monsieur Giannini fem francs.
—Aldrig, sade jag och föll i sömn. Man väckte mig omedelbart. Kusken och hans vän dansade på golvet av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen.
—Attention! sade han. Giv akt! Han vill tala.
Med min brustna röst påbörjade jag en redogörelse för hur jag tillbragt min dag. Hunnen till det tredje snookerpartiet somnade jag. Jag väcktes omedelbart. Kusken och hans vän dansade åter runt, brinnande av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen.
—Attention! Giv akt! Han vill tala.