Kapten Mc Neill och hans följeslagare hade emellertid hört nog. De smögo sig tillbaka mot stranden. Styrmannen mumlade:
—Förbannade odjur! De ha levt av att äta varandra så länge de minnas! Och till på köpet våga de påstå, att de göra det på grund av en gudomlig förordning!
—Det är upprörande! sade kapten Mc Neill. Vi måste sända hit en skotsk missionär. Svårigheten blir att få honom förbi de franska piraterna. De bli värre och värre för vart år som kriget pågår.
—Hur länge är det nu vi ha haft krig med Frankrike? sade styrmannen.
—Det är snart i många hundra år. De lära sig aldrig att hålla fred.
—Det är underligt, att det alltid skall vara krig och krig. Jag tycker här skulle vara plats nog för alla.
—John! sade kaptenen allvarligt till styrmannen. Jag trodde du var en god presbyterian. Kriget kommer att finnas alltid. Kriget är en följd av syndafallet. I syndafallet fördärvades vår natur för alltid. Denna natur kan människan endast övervinna genom nåden, och nåden faller endast på några få och aldrig på fransmän. Därför kommer kriget att finnas till yttersta dagen. Minns det, John!
Följande morgon avseglade Endeavour från Tillgivenhetsöarna. Året efter uppåts kaptenen och hela besättningen av invånarna på den största ön i Fromhetsarkipelagen, när de sökte landsätta en presbyteriansk missionär vid namn Mc Pherson.
SANNINGEN OM STEN HALLONGRENS DÖD
Sten Hallongren var detektivförfattare. Dessutom var han flitig dyrkare av Backus. Detta är berättelsen om Sten Hallongrens död.