»Du kan gärna stanna kvar här i natt,» menade min far; »det går inte an att gå ut i den fuktiga luften med de där skråmorna.»
»Och så kunna de stå och lura på er därnere vid hamnen,» tillade jag utan att våga se på honom.
»Ah, det har ingen fara!» svarade den unge mannen, i det han steg upp ur stolen, »skråmorna ä’ ingenting med ... jag är bara litet yr i hufvudet af dem — och de ha längesedan glömt att de varit i krakel med mig, så druckna som de voro. Därför ännu en gång, tack för hjälpen och låt mig nu gå ombord.»
»Ja, men låt oss höra af dig i morgon!» sade min far i det han skakade hans hand; »du ä’ ju vår landsman, och det ska roa oss att veta att du inte får några efterslängar utaf det här kalaset. Ta och lys honom ut genom porten du, Marie!»
Jag tog ljuset och gick före honom ut genom dörren; utkommen i farstun måste jag sätta handen för ljuset för att det inte skulle blåsa ut, och jag kände då huru en hand lades på min arm och en sakta och upprörd stämma hviskade i mitt öra: »Tack, Marie, den här kvällen glömmer jag aldrig!»
Ögonblicket därefter hörde jag hans raska och fasta steg ute på gatan, och de försvunno allt mer och mer, under det att jag försökte att stänga igen porten, men hindrad dels af ljuset som jag inte ville släppa, dels af darrningen i mina händer, som inte ville öfverge mig, dröjde jag så länge, att min far slutligen öppnade dörren och ropade:
»Nå, Marie, hvad gör du så länge? Har sjömannen tagit dig?»
Jag svarade ingenting utan skyndade mig in, och den natten var den första sömnlösa jag någonsin haft.
6.
»Man kan väl tänka sig,» fortsatte gumman; »den oro och otålighet, med hvilka åtminstone jag den följande dagen afvaktade vidare underrättelser om den slagne sjömannen. Min far var alltid tyst och sluten, så att af honom hörde jag ingenting, och klockan 6 på kvällen tog han som vanligt, sedan han slutat sitt dagsarbete, hatt och käpp och begaf sig af ut. På min fråga hvart han skulle gå, såg han först på mig mycket förvånad, sedan svarade han helt lakoniskt som vanligt: ’till klubben’, och så vandrade han sina färde.