Och därmed lade gumman sig att läsa, och Augusta somnade genast som ett godt barn. När nu klockan led fram mot sex blef gumman litet sömnig igen, lade bort boken och blåste ut ljuset samt slumrade snart in.
Men morgonsömnen är en skälm, och dagen började redan blicka in i gummans kammare, då hon hastigt väcktes af något buller från gatan. Hon satte sig häftigt upp och lyssnade, då Augustas jämna snarkningar nådde hennes öra, och nu var det med sin starkaste stämma som gumman ropade:
»Augusta! Kors i Herrans namn, där ligger hon och sofver ännu och jag hör att mamsell är oppe därinne! Det är då riktigt skam! Vill du genast skynda dig opp och laga att du får på kaffepannan! Ja se, bara för att jag nu händelsevis slumrade till litet, så ...»
»Kors klockan är ju inte åtta än,» svarade Augusta lugnt som alltid, i det hon började kläda sig.
»Jaså, hon skulle kanske vara det, och du ligger som en annan latmaja och drar dig! Det fattades bara att hon skulle vara slagen åtta till på köpet.»
»Ha, ha, ha!» skrattade Augusta, »frun ä’ så rolig så!»
»Vill du genast ge dig af ut i köket, annars skall jag bli så lagom rolig, ska du få se!»
»Jaja, bara jag får på mig litet, så ska jag nog gå,» menade Augusta.
»Ja, skjuts tänker jag inte bestå dig!» puttrade gumman.