»Kors i alla tider!» mumlade gumman för sig själf, i det hon vaknade; »nu ä’ klockan bestämdt sju ... och den Augusta, som inte vaknar! Augusta!»
»Hu...um!» svarade Augusta halfsofvande.
»Augusta då, vill du genast vakna och se efter hvad klockan är!»
»Hm!» sade nu Augusta betydligt kortare, hvilket bevisade att hon var vid dåligt lynne öfver att blifva väckt; »hon är väl fyra, kan jag tro!»
»Vill du genast se efter!»
»Jaha!» ratsch, och så tände hon på en stryksticka, »ja, hvad sa jag, hon är strax fyra ... om frun hade lugnat sig en stund till, så hade hon slagit ute i salen.»
»Hm, det var märkvärdigt att klockan inte är mera, jag trodde bestämdt att hon skulle vara sju eller half åtta.»
»Ha, ha, ha, ja si frun ä’ då alltid så rolig, så!» skrattade nu Augusta med full hals, hvilket bevisade, att hon var riktigt vaken.
»Vill du vara tyst, gapmaja! Begriper du inte, att du väcker mamsell därute? Tänd på ljuset nu åt mig och gå sedan och lägg dig igen, jag ska läsa litet, jag, för nu kan jag i alla fall inte sofva längre.»