»Jaha, men si frun får inte förkyla sig! Tycker frun det?» menade Augusta; »ta åtminstone en schal till inunder, om frun inte vill ha pälsfodret.»
»Ah, du ä’ tokig! Vill du låta bli och komma med den där otäcka schalen! Jaha, kunde jag inte tro det, att hon skulle skrynkla till kragen för mig! Nu måtte jag se ut som ett åkerspöke om halsen!»
»Ha, ha, ha!» skrattade Augusta med full hals, »så rolig frun ä’!»
»Vill du hålla mun på dig? Se efter att mössbanden komma in under väderhufvan, hör du det ... det blåser ute, och jag har inte lust att komma och flagga som en annan galeas! De finns nog de som flagga ändå, utan att jag behöfver vara tokig!»
»Ha, ha, ha!»
»Seså, gaffla inte nu, utan kom och stäng järndörren, det är bättre.»
»Ska jag inte komma och hämta frun?»
»Hämta mig? Nej, jag tackar, jag kan nog gå själf, det behöfs inga hämtningar! Du måtte riktigt tro, att jag ä’ barn på nytt, du.»
»Nej, men si, om det hände frun någonting, så skulle jag bli så ledsen, så ... för si, när man ä’ gammal som frun, så ...»