Här nu ytterligare blott några antydningar om vad art den världsåskådning måste vara, inom vilken friheten kan finna en plats.
Att den icke rymmes inom naturalismens råmärken, har jag redan sökt klargöra. Frihetens filosofi måste vara ett tvåvärldssystem, d.v.s. en världsåsikt, som antager att bakom och över den sinnliga världen finnes en annan och högre värld, en evighetsvärld, höjd över tid och rum. Såsom exempel på sådana världsåskådningar hänvisar jag till Platos idélära, Kants transscendentalfilosofi eller Boströms personlighetsfilosofi.
Den osinnliga världen lära vi aldrig känna, om om vi blott utgå från en rent teoretisk bearbetning av erfarenheten. Utan till kunskapen därom komma vi endast, om vi därjämte utgå från våra känslors krav och vårt viljelivs fordringar och bygga världsåskådningen mera på moral och religion än på naturvetenskap, låta lika väl intuitionen tala, som använda reflexionens abstrakta slutledningar.
Men en filosofi, som går sådana vägar—invänder man—den blir icke vetande utan tro, och den förtjänar därför icke namnet vetenskap.
Nå, på namnet kommer intet an. Kalla en sådan världsåskådning, vad ni vill; det är i alla fall en sådan vi behöva för vårt liv och—för att med lugn kunna se döden an.
Ja, jag vill i min frihetslära gå ännu ett steg längre.
Viljan är icke av naturen fri, utan har att själv göra sig fri, nämligen genom att med egen kraft tygla och besegra begären och därigenom steg för steg utveckla sig till den frihetsvarelse, som är den sedliga karaktären.
Men för att kunna utföra det frigörelseverket, fordras först och främst, att man tror på dess möjlighet, att man icke misströstar om sin viljas förmåga att göra sig fri.
På så sätt är en indeterministisk övertygelse moralens första grundförutsättning; men den övertygelsen får man icke till skänks genom någon blott teoretisk undersökning. Utan den måste själv framgå såsom resultatet av en viljeakt. Så har den fria viljan att själv proklamera sin frihet.
Fri är människan, endast om hon vill vara fri, men då kan hon ock i handling bevisa sin viljas frihet,—och detta är det ovedersägligaste av alla frihetssbevis.