De så kallade “brefställare,” som föregifva sig vara i stånd att undervisa i konsten att skrifva bref, äro sämre än odugliga; ty deras stereotypa formulär hämma den ursprunglighet i tanke och uttryck, som just utgör ett brefs största behag.
Det gifves dock vissa slags bref, såsom affärsbref, bjudningsbref o.s.v., i hvilka vissa former för bekvämlighets skull ofta återkomma. Dessa gör man naturligtvis bäst i att följa; ty sådana bref utgöra endast ett upprepande af samma tankar, och det är derför bekvämast, att, så att säga, stöpa dem i samma form. Men vid vanlig korrespondens, som underhålles vänner emellan, böra alla stereotypa formulär undvikas. Man bör skrifva, såsom man samtalar, samt bemöda sig om att vara ledig och naturlig i uttrycket af sina tankar. Brefvets stil bör vara beroende på den grad af förtrolighet, som finnes mellan de brefvexlande parterna.
Vid hvad slags brefskrifning som helst äro följande vinkar värda att påaktas:
1) Skrif utanskriften på kuvertet så tydlig som möjligt och undvik derigenom dröjsmål i befordringen. Skrif ert namn tydligt och läsligt.
2) Skrif icke korsvis i ert bref, d. v. s. skrif icke på tvären öfver hvad Ni först skrifvit; ty på detta sätt göres ett bref ofta oläsligt.
3) Undvik att använda många tankstreck och understrykningar.
4) Tag Er i akt för att tillägga s. k. “post scripta.” De vanställa ett bref och vittna om glömska och uraktlåtenhet.
Washingtons färd öfver Delawarefloden 1776.