Se, der fladdrar han så såter …
Flyg, o flyg ej än din kos! — —
Förgäfves ber den späda:
Han skyndar till en ann’,
Som mer månd’ honom gläda,
Så fager och så grann.
(Hon faller till modrens bröst)
Jan.
Ja, det är förbi — förbi! Hon har mist förståndet. — (Får se Sven) Det är du, som ställt till allt detta; det ska du plikta för ock, din usling, din …
(Han rusar emot Sven)