(spotskt)
Herr Prosten må fritt ställe till åt mej, hur han vill; men jag befaller sjelf öfver mitt barn.
(Han går. Lisa och Ola i Gyllby följa honom)
Prosten
(häftigt)
Hvad? Du sätter dig upp emot mig! — Sven, stanna! … (lugnar sig) Dock, det må få vara så länge. — Hur är det med vår stackars Anna? — Anna, kära flicka, trösta dig; jag skall ställa allt till rätta igen. — (Afsides) Min Gud, så hon ser förvirrad ut! Jag fruktar det värsta.
Anna
(sjunger)
Godnatt då, min bleka lilja,
Vissnande i Nordanskog!