Anna.
Min vän? — Åh, jag har inte mer än en vän, och han kommer inte, fastän jag sjunger och ber.
Prosten.
Tänk inte så, Anna. Erik kommer nog tillbaka, och då blir du hans brud.
Anna.
Erik? Hvad är det? — Erik? (Hon skrattar sakta) Inte heter brudgummen så. Nej, han heter Necken. Visste du inte det, du! (hon skrattar åter sakta och börjar sedan gnola och sjunga)
Prosten.
Har du då alldeles glömt af Erik, kära Anna?
Anna.
Erik? (hon skakar på hufvudet) Nej, så står det inte i visorna, det är säkert. Necken står det. Jag har nog läst’et, jag. (gnolar och sjunger igen)