Intet att tacka för, go’ vänner. Tack, tack! Ni har väl försett er på bästa vis allihop, vill jag tro. — Tack, tack! — Kom nu ut på gården, så ska’ vi dansa och hålla oss lustiga. — Der på bordet har ni dricksvaror att muntra er med. Spara inte; det finns mer i källarn. — Kom, kära Erik och Anna; ni skall sitta bredvid mig i högsätet. Prostafar, sitt här du också. (De sätta sig i en soffa åt fonden till.) Det var mig en riktig glädje, att jag en gång fick fira ert brölopp, Erik och Anna; jag anser er nära på såsom mina fosterbarn.
Prosten.
Gud ske lof, att saken fick en sådan utgång, och att jag kunde nedtysta hela ledsamheten med den andra lysningen.
Erik och Anna.
Ja, Gud ska löna herr Patron och Prosten för all godhet.
Nils Jonsson
(kommer fram ur hopen, något ”kladdig”)
Bli inte otålig på gamle Löper-Nisse, herr Patron, fast jag är lite munter och storlåtig åf mej. Jag får lof ta Patron i hand och tacke för den dråplige välfägnan.
Brukspatronen.
Tack, tack, fader Nils. Var ni alldeles som ni behagar i afton. Jag vill se alla glada och otvungna.