Jag har stått fadder åt den här lelle fleckstumpen, (pekar på Anna) vet Patron, och jag vill gråte åf glädje, när jag ser att ho växt opp och blitt vän i syna och är så löcklig. (torkar sig i ögonen) Ja, Gud signe er, Erik och Anna och Sven och Lisa och Jan och Annika och Anders och Per och Stina och Bengt på Åsen och allihop! Huj, jag är så gla’, att jag vill ta er i famn, hele högen. Tralala! (han går omkring och tar alla i hand och trallar och hoppar)
Brukspatronen.
Jag har inte sett till er hemma på länge och väl, fader Nisse; har ni varit ute på vandring?
Nils.
Vesst tusan har jag varet på vandring, herr Patron. Jag heter inte Löpare-Nisse för ro skull heller! Den dag, då Nisse slår sej te hvile, då är hele karln te salu för en bankovitten!
Prosten.
Jojo, ni har alltid varit kry och flink, Nils Jonsson, och lär ha vandrat kring många länder. Hvarifrån kommer ni sednast?
Nils.
Rake vägen frå Stockholm, herr Prost. (vänder sig till bondfolket) Jag kan helse er så grufligt möcke frå Kongl. Maj:t och Kronan allihop.