Lotta.
Nå, hur gick det vidare, fader Nils?
Nils.
Jo, Mamsell, när det der brefve kom fram hit, så lystes det strax på sockenstämme, och allt manfolke i församlinga kom te körka. Ni må tro, go’ vänner, att vi ble storögde allihop, när di kom släpandes med Dundraparts bref; för det va så stort, se, att fyre stöcken grofve dränger hade full börde åf’et, och bokstäfvera i’et va’ så höge, att en kund’ ha behöft steger te klifve opp på, när en skull’ läse dom.
Bengt.
Nu ljuger Löper-Nisse, så det svi’r i väggera.
Nils.
Ljuger jag? — Gör jag det, herr Patron?
Brukspatronen.
Nej bevars. Fortfar ni!