Hör du der, Stallpelle! Hvad Patron säjer, det är tvärsäkert.
Brukspatronen.
Nå fortfar nu! Hvad sa’ Dundrapart till er?
Nils.
Jo: ”Go’ dagen, min gosse,” sa’n, ”är du Nils Jonsson från Fryksdalen?” sa’n. — Jo, så står det te, nådig herr Dundrapart, sa’ jag. — ”Det är bra, min gosse”, sa’n, ”tag nu ett jernspett och följ med mej te berget, så får jag se, om du kan bryta väg åt mej,” sa’n. — Och så geck vi bort te berge och jag börja’ bryte och han stog och såg på. Och jag bröt och bräckte, så stenflisera och gnistera flög som en myggdans kring ör-röttera på’n, och det ble väg åf i rödaste rappe. Då slog Dundrapart mej i hand och sa’: ”I många länder hafver jag varit — sa’n — och många folkslag hafver jag haft i min tjenst — sa’n — och många saker hafver jag läsit och hört talas om — sa’n — men så djefvel ock innerli stup anfäkta mej — sa’n — maken te Fryksdalingarna hafver jag aldrig skådat” — sa’n. Och se’n geck han bort te ett skåp och tog fram smör och brö’ och ost och bränvin, och bredde på e smörgås och slog i en sup åt mej, och jag söp och åt och mådde väl i månge dar, och feck hederlig betalning te på köpe.
Brukspatronen
(stiger upp och går till dryckesbordet)
Ett glas för den gamle token Nisse, go’ vänner!
(klinga och dricka)