Åh, hur såg han ut, käre ni?

Nils.

Jo, maken har jag aldri i min lefnad sett. Det va ett rent rödt helvet te karl; han va så grof och stor och lång, så jag höll på te bryte nackbena åf mej, när jag skull’ titte opp i syna på’n. Och fullt e half aln bre’ va han mellan ögena. Och när han talte te mej, va det precis ackerat som åska had’ börjat gå.

Per.

Nej, men se nu ljuger ni lell, om ni aldri gjort’et förr.

Nils.

Ah, tig du! — Ljuger jag, herr Patron?

Brukspatronen.

Nej, nej, jag har ju sagt en gång, att Nils Jonsson aldrig ljuger.

Nils.