Brukspatronen.
Jaså. Hon skall vara en duglig flicka, har jag hört sägas.
Sven.
I måra afta ha vi tänkt hålle midsommersvak här och på samme gång ställe te trolofning mella Erik och Britta. Skull’ herrskape ville göre sej så simple och komme hit och se på dansen, så vor’ det allt en stor fägnad.
Brukspatronen.
Tack, tack, vi ska komma. Jag får mycket främmande till mig i morgon; men jag kan ju få ta dem med hit? Det skulle roa Stockholmsboarne att se på Wermlandsdansen.
Lisa.
Hjertans välkommen, herr Patron! Se, det kaller jag te inte vare storgod åf sej!
Lotta
(afsides till sin far)