Sven.
Jaja gubevars, bonnvägen kan foll vare så go’ som nå’n ann’ väg. Men Erik har allt igömmen läsninga blitt tåcken, att han inte rektigt duger för bonnsysslera. Och nu är jag så rädd, att han börjat ångre det der hastige infalle, fast han skäms för te tillstå’t, för han har på e ti’ blitt så fundersam och konstig.
Wilhelm.
Jag ville så gerna råka honom. Är han inte hemma?
Sven.
Nej, vet herrn, vi ser inte möcke te honom om dagen; han går bare för sej sjelf. Får se, om han inte blir annlester, se’n han blitt gift.
Lotta.
Skall han gifta sig? Med hvem då?
Lisa.
Med Rik-Olas Britta i Gyllby.