Det gick så djupt som Hin Onde han bor.
”Och kära du bonde, förstör ej mitt bo,
Så vill jag väl lemna din säd uti ro.”
Och bonden han sådde båd’ hafra och råg;
Det växte, så aldrig dess make ni såg.
Och bonden han bryggde sej bränvin och log,
Han drack och var lustig och glömde sin plog.
Men då fick den Onde makt med hans jord;
Hujfalleralla å hejfallerej!