Erik.

Förtroende! Herre Gud, om jag finge, om jag tordes vara riktigt förtrolig med er, då skulle jag vara bra lycklig.

Sven.

Det der låter på ett vis, som jag just inte rätt förstår. Men du har läst och är lärd, gosse. Säg ut fritt hvad du mener.

Erik.

Läsningen har gjort mej vek och mild till sinnes, kära föräldrar. Jag sörjer öfver, att se er bära hårdhet och hat i hjertat.

Lisa.

Jag blir rektigt förskräckt; hvad mener du, Erik?

Erik.

Förlåt mej, bästa far och mor; det passar väl inte för ett barn att vilja rätta sina föräldrar; men ert omilda och oförsonliga sinnelag ligger mej så tungt på själen.