Erik.
Ja, jag ville inte bli herrskap och lefva på bättre vis, när inte Anna också kunde få det. Kära föräldrar, gif nu ert bifall, att jag får henne till hustru.
Sven.
Hahaha! Jo, det ska du se. Nej, ett styfvere gifte, än så, ska du ha, det har jag längese’n sörjt för. Rik-Olas doter i Gyllby måtte foll passe sej lite bätter för dej, Erik, eller hvad?
Erik.
Britta i Gyllby! Omöjligt. För henne kan jag aldrig fatta någon kärlek.
Sven.
Kärlek? Är du nu framme med dine granne bokord igen? Jag bryr mej fanken om kärlek; Rik-Olas Britta ska du ha och ingen ann’.
Lisa.
Ja, du gjord’ oss allt e bra stor sorg, Erik, om du slog dej på tvära och inte ville ta Britta te hustru.