Sven.

Såå, du kan inte, du? Haha! så vet foll jag hvad jag kan då! I måron kommer Britta hit och då blir det trolofning imellan er. Sätter du dej imot’et, så ska du bums ur huse. Du må dra iväg hvart du vill, ja om det vore in i mörkeste Finnskogera. Du får gå och ta dej tjenst, släpe och träle som den simpleste dräng, och te på köpe ha på ditt samvete, att du samlat bedröfvelse öfver fars och mors grå hår. Ja, tänk på det, du! Du ska aldri ha en gla’ dag mer, det är säkert.

Erik.

För Guds skull, var barmhertig och tala inte så! Låt mej få tid, låt mej få …

Sven.

Jag vill inte höre ett ord mer! Gör nu som du har samvete te. Kom, Lisa!

(Sven och Lisa gå)

Erik

(står en stund i sorgset eftersinnande; derefter sjunger han)

Farväl nu med lycka, farväl nu med fröjd: