Jaha, det kan jag just inte egentligen neka till.
Anders.
Det är inte lite rart te få se dej nå’n gång på hele veckan, kära Anna, för bitti’ och sent vanker du der oppe i bergena. Te slut kommer foll skogsrån och tar bort dej, så att jag aldrig får se dej mer.
Anna.
Jojo du, det torde nock hända det en vacker dag. Vet du, jag har verkligen sett och talt med skogsrån många gånger, jag.
Anders.
Åh aldrig! Kära Anna, hur ser hon ut?
Anna.
Hon? Ah, du är tokig, Anders. Inte är skogsrån nå’n hon, inte. Det är en söt och vacker gosse med lockigt hår, som kommer fram ur djupaste skogen och sätter sej ner på en sten bredvid mej, och talar så ljufligt, och dansar med mej, och kysser mej också ibland, du.
Anders.