Ja, det kunde inte vara så ledsamt.
Anna
(sjunger)
Och jungfrun hon gångar åt blomsteräng,
Hon band sig af liljor en krans;
”Ack, vore Herr Gunnar min käraste vän!
Men jag räds, att han är någon ann’s.”
”Och svara, du ros, nu till mitt behag,
Om kärasten han vill mig ha.” —