Sven.
Så skull’ jag också tro, mi’ gumme. Går trolofninga lyckligt och väl för sej i qväll, så kommer inga rese i fråge, förstås; men det är imellertid godt, att han är beredd på te fare.
Lisa.
Men hör en ting, Sven. I fall vi nu begär lysning, utan att Erik vill eller vet åf saka; tror du, att Prosten går in på tåcket? Det är ju bare fästman, som får ta ut lys-sedel, eller också ska han lemne liksom nå’t skreftligt, att han inte är imot giftermåle? Hur ska vi ställe med dette?
Sven.
St! var du obekymrad; jag vet nock råd för den saka, jag. — Men se der ha vi nu Ola i Gyllby och Britta.
ANDRA SCENEN.
OLA i Gyllby. BRITTA. De förra.
Sven.
Välkommen, käre fader Ola! Välkommen, Britta!