Anders.
Ja, gudnås. — Anna, den stackars fattiga flickan, stog framme i koret och visste inte ett grand åf, och då Prosten läste opp namnena, stöp hon rakt i golfvet. — Käre Bengt, skynd’ dej och hjelp henne ut ur körkan; jag springer bort te bäcken efter vatten.
(Anders springer ut. Bengt skyndar till ingången af kyrkan)
ANDRA SCENEN.
BENGT. Sedan ANDERS. ANNA bäres afdånad ut ur kyrkan. JAN och ANNIKA. Landtfolk kommer småningom ur kyrkan och samlas omkring Anna.
Jan.
Gud nåde mej, arma, fattiga menniska! Hon är visst död! Mitt enda barn, mitt enda barn!
Bengt.
Ånej, inte är hon död, fader Jan. Trösta er, ni. — (Anders kommer) Se der är Anders med vatten. Nu kommer hon sej snart igen, ska ni få se.
(Man baddar Annas tinningar med vatten. Hon börjar röra sig)