Annika.

Gud vare tack och lof! Hon lefver, hon lefver!

Anna

(uppvaknande)

Erik … Britta … Nej, jag hörde inte rätt … Aj, mitt hufvud värker så … (stirrar på de kringstående) Hörde ni något? — Hvad vill ni? Hvar är jag?

Jan.

Anna, vakna opp, kära barn! Känner du inte igen oss? Far och mor och Anders och alle di andre dine vänner? Se, du är ju ve körkan.

Anna.

Kyrkan? — Der är presten … Men han läste inte rätt — det var oriktigt namn på henne … Åh — hvarför sticker ni mej så i hjertat? — Och mitt fattiga hufvud …

Anders