Sänker blicken sen. Då ser han
Krossad, död utmed sin sida
Mörke Jussi, olycksstiftarn.
* * *
De få ingen hvila,
Att brusa och ila
Är skummande böljornas eviga lott.
Att sucka mot stranden,
Och somna i sanden,
När lifvet och oron sin fyllnad ha nått.