God natt! God natt!
Hon försvinner.
DANIEL HJORT.
Ja väl, godnatt! Med dig, Med dig min sol sig vänder bort för alltid. God natten blir, om den ej varar länge. Min själsnatt höstens är. Må den bli kort Likväl som vårens, om ock stormuppfylld Lik den, som nu derute fäller träd, Dem höstens storm och vinterns köld förskonat.
SCEN III.
Bengt Bonde. Daniel Hjort. Hexan.
DANIEL HJORT till Bengt Bohde, som vid Hexans inträde uppvaknat.
Har, som du sjelf, din kraft ock vaknat åter?
BENGT BONDE.
Jag känner mig nu stark att möta allt, Hvad helst försynen i min väg må ställa. Min slummer var en bild af menskans lif: Orolig, störd i början, men till slut De bistra drömmar vaggades till hvila.